Jag klarar inte av att äta. Antigen äter jag kopiösa mängder eller ingenting alls. Jag orkar inte med det här. Det är som ett ständigt krig i mitt huvud.

Och det slutar alltid med att jag äter. Och kan inte sluta. Det börjar lite oskyldigt med, "bara en macka" går över till bara en till, och en till, och en till...det finns inget stopp. Så frustrerande. Jag kan inte kontrollera mig själv...

Sen står jag där på knä, lutandes över toalettstolen med tandborsten i ena handen, tårarna rinner ner för kinderna. Och jag frågar mig själv gång på gång, vad är det jag håller på med? Jag intalar mig själv att det är normalt. Att man får äta om man spyr upp det sen. Då är det okej.

Jag vill inte äta mer. Aldrig igen. Jag vet att, om jag inte äter så slipper jag ångesten. Om jag låter bli, så kommer jag må bättre. Jag kommer bli smal. Jag kommer bli snygg. Jag kommer trivas med mig själv. Jag kommer kunna skaffa vänner. För ingen vill vara min vän som jag är nu. Tjock, äcklig, ful, tjock, tjock, tjock....

Jag är inte värd någonting.

Men jag vill inte vara värdelös. Jag vill att någon ska tycka att jag är det absolut finaste som finns. Jag vill känna att jag är värd någons kärlek. Jag måste bli smal. Lätt som en fjäder.

Jag vill känna känslan av hunger, och motstå. Jag vill vara ren.